Blogg

Prata ut - prata om corona ilska

2020-04-26

Har sedan en tid fryst mitt gym-kort för att slippa trängas med andra i en svettstänkande miljö med flåsningar och en och annan nysning och hostning rätt ut i den dunkla trånga gym-miljön, utan att den hostande parten täcker för munnen.

Istället har jag försökt skapa en rutin att jag sticker ut och joggar varannan dag och kör lite styrka utomhus, tacksam att mina hårt tjänstvilliga fötter, än så länge håller för min halvtunga kropp. Det är bara det att varenda en tycks haft samma tanke.

När jag joggar får jag därför trängas med alla andra som likaså valt att vistas utomhus och promenerar, gärna i grupp eller par, som täcker hela promenadstråket längst Årstaviken. Du möter då en form av virus-duschar från en barrikad av folk som går mot dig, skrattande med öppna munnar eller framför dig, så det flyger ut virus bak mot dig med hjälp av vinden och du kan inte ta dig förbi dem tillräckligt snabbt.

Ett par gånger har jag dock noterat vissa människor som tagit pandemin på allvar, så det har ställt sig på varsin sida om gångvägen, eller en trottoar, där de sedan står och talar högt mitt emot varandra på en varsin sida men samtidigt skapat en tunnel av virus-duschar mellan sig, som jag och andra passerande ska ta sig emellan. Vi får alltså gå igenom deras högt talande konversation och bli träffade av deras orala och möjligen för dem symtomfria corona-smitta.  

När jag joggar kan jag ibland beroende på tillfälle, bli som en bilåkare, gorma och svära till lite halvhögt ibland. Det kan handla om att en cykel kommer snabbt bakom mig utan att plinga och jag nästan blir påkörd. Eller som nu när folk trängs i klungor när alla befinner sig i en smittsam period, där rekommendationen är att hålla distans.

Ni har säkert någon gång åkt med någon individ som svär och tutar åt andra bilåkare att, "blinka för tusan", eller "kör nu för fasen det är grönt!", när föraren framför istället sitter och textar på sin mobil.

Nej, det är inget jag är stolt över när jag är ute och joggar, men det är kanske människan från savannen som sticker fram och finns kvar i mina gener och vid stress blir irriterad utan att det egentligen behövs.

Idag när jag joggade ner mot Årstaviken med ett munskydd i jackfickan, som jag valt att inte sätta på mig och kommit en bit på vägen och fått upp farten, ser jag framför mig fyra stycken runt 30-35 år, två män och två kvinnor, som skapat en corona tunnel med virusstänk mellan sig, där de står och skriker och skrattar mot varandra längst den smala vägen.

Jag kan då inte låta bli i den omsatta kör- och joggingkänsla jag befinner mig att säga, ”Det där är väldigt korkat att stå mitt emot varandra, så vi andra måste passera mellan er”, och pekar att de istället kan ställa sig på sidan mittemot varandra och stannar till en bit framför dem. ”Men vaddå?”, säger kvinnan med ett förnärmat tonfall.

Jag tyckte inte att jag behövde påminna om att vi befann oss i en pandemi och att det är många som är smittade med covid 19 och Stockholm har den högsta andelen.

Hade jag varit mer pedagogisk, som jag inte var i den "kör-stämning" jag befann mig kunde jag stannat till och förklarat att de gärna kunde ställa sig på sidan för deras omtanke om sig själva utgjorde istället en risk för andra. Men kanske gav min irriterande uppsyn och utrop ändå en tankeställare. Även om de troligen uppfattade mig som en häxa där i stunden..

Och för att få in lite kärlek och ljus istället för negativ energi, så får Jill Jonsson och Miriam Bryant sjunga covern, I will always love you. Nya möjliga samtalstider syns även här.

Sköt om er!

 

 

Antal kommentarer: 0

Namn:
E-postadress:
Hemsideadress:
Meddelande: