Blogg

Prata ut - prat under coronatider

2020-03-26

Det känns nästan som vi befinner oss lite i ide som björnarna under vintern. Vet inte om jag inbillar mig men det känns även tystare på något sätt. Alla tittar lite misstänksamt och folk håller avstånd med viss förståelse utomhus.

När jag tog hissen i mitt hus för ett par dagar sedan möttes jag av lite peppning ovanför hissknapparna. "Everything will be all right in the end. If its not all right, it is not the end".

Idag öppnade S.A.T.S igen efter två veckors stängning. Under den tiden har jag istället varit ute och joggat och använt de utegym som finns. Känns nästan bättre att träna utomhus idag, än att gå in i någon utsikslös lokal.

I cykesalen hade antal deltagare begränsats, så på varannan cykel hade styret plockats bort, så de brukbara cyklarna gav mer utrymme mellan varje deltagare som deltog. Funderar på om jag ska börja träna vidare utomhus istället.

Det var över 20 år sedan jag arbetade på en medicinsk intensivvårdsavdening med allvarligt sjuka hjärt- & lungpatienter, sade upp mig och började plugga annat. Igår såg jag på nätet att de sökte personal. Tänkte att jag skulle söka för att kanske göra en samhällsinsats, så jag skickade en spontan ansökan.

Redan idag ringde en rekryterare från SÖS och pratade med mig. Sjukhusen söker folk nu som även media gått ut med. Media har även idag skrivit att ungefär 25 % av personalen har blivit sjuka och att det saknas tillräckligt med skyddsmaterial, visir, munskydd och skyddsförkläden. Det sista var något rekryteraren menade kunde lösas med att jag bara kunde undvika de fall där det behövdes skyddsmaterial vilket kändes lite osäkert.

 I första hand ville hon ta in folk som har lite nyare erfarenhet än jag. Helt ok för mig. Jag skulle mejla om jag ångrade mig. De ska bygga upp någon form av insatsatsgrupp, där man ska rycka in där det behövs. Jag hade begärt att få gå bredvid 1-2 dagar först för att bli varm i kläderna igen.

Mycket kan ha ändrats på över 20 år. Jag har inte sagt något bestämt ännu och med tanke på smittorisken känns det en aning ångestrelaterat. Det blev inte bättre av att en läkare och uppdragsgivare till mig igår skrev och berättade att han skulle ut och jobba snart och lade till,

"Det känns så där nu i coronatider..".

Vi får se vad tiden utvisar. Det verkade inte heller riktigt tydligt hur, när och vart jobbet skulle vara. Hade tänkt mig en och samma plats, vilket hade gjort det klart både tryggare och snabbare att komma in i det hela. Hon mejlade mig efter samtalet och ville ändå hålla kontakt, så vi får se. Måste även se hur det löper på med min gamla verksamhet. Andra som vill hålla telefonkontakt ges förslag på tider här.

 

Håll er friska därute och hosta i armvecket!

 

Lite pepping från Queen med låten, We Are The Champions, skapad  några år efter att jag föddes. Förutom sångaren Freddie Mercurys speciella outfit, så är det en bra låt dessa dagar.

 

 

 

Antal kommentarer: 0

Namn:
E-postadress:
Hemsideadress:
Meddelande: